Svensk ordbok 2009, webbversion
verb blåste blåst, pres. blåser
blås·er●äv. fast sammansättn., seanblåsa
frambringa toner eller ljud genom att pressa luftström genom
blåsinstrument
musikblåsa an en flöjtblåsa an (ngt)sedan 1810Subst.:vbid1-901473anblåsande,
vbid2-901473anblåsning